En genomgång av svenska dagsljuskrav

I maj 2015 avrapporterades ett SBUF-finansierat projekt ”12966 Förstudie dagsljusstandard”. Förstudien har syftat till att beskriva historik, dagsläge och framtida utvecklingsbehov för tolkning av dagsljuskravet ”god tillgång till direkt dagsljus” i Boverkets byggregler (avsnitt 6:322). Målet är en moderniserad dagsljusstandard i en tid då ökad energiprestanda och stadsförtätning kan riskera att minska människors tillgång till dagsljus. Problem med tolkning av kravet har främst uppstått i ett antal Miljöbyggnadsprojekt där man valt att med stor noggrannhet följa det allmänna råd som är kopplat till kravet. Rådet, som enkelt kan uttryckas som att ca 1% av dagsljuset utomhus ska nå en bestämd punkt i rummet, är just ett råd och därmed inget skallkrav ur myndighetsperspektivet. Dock är rådet idag den enda skrivningen att hålla sig till. Baserat på egna erfarenheter hävdar vi att rådet är anpassat för ett begränsat antal situationer. Det rör sig om byggnader med goda avstånd mellan varandra och ett traditionellt förhållande mellan glas och golvarea. Typexempel skulle kunna vara miljonprogrammet (dagsljusfaktor 1% dök upp första gången 1975). I innerstadssituationer med skuggande grannar, innergårdar, djupa och komplexa kvarter, anser vi att det många gånger är mycket svårt att tillämpa BBRs allmänna råd om dagsljusfaktor 1% i samtliga vistelserum. Nu är det en god praxis i Sverige att BBR i betydande utsträckning lämnar åt branschen att själv föreslå vad som skulle kunna vara en fackmannamässig tolkning av regelverket (jfr Säker vatten, ByggaF, SVEBY mfl). En sorts frihet under ansvar där kommunernas byggnadsnämnder har sista ordet. Syftet med förstudien har därför varit att starta ett sådant arbete – att skapa ett förslag till en brett tillämpbar branschstandard för dagsljus.

Läs rapporten ”En genomgång av svenska dagsljuskrav”.